elinsindien.blogg.se

Älskade stad! 

Vi startade dagen med frulle på Starbucks. Sååå skönt med riktigt gött kaffe osv! Haha, självklart så var det vakter och säkerhetskontroll för att komma in.. Det har blivit ganska strängt med sånt här sedan terrordåden 2008.. 

Sedan begav vi oss till Gateway of India! Vad som skulle blivit väldigt trevligt blev snabbt som en upprepad mardröm. Vi han inte ens komma in innan stora gäng omringade oss och tog foton och följde efter oss överallt. På våra bilder vi har tagit på byggnaden ser man minst två som smygfotografer trots att vi bokstavligt talat sprang ifrån dom. Men nu har vi blivit lite mer hårdhudade än innan. Jag pekade gladeligen finger när kamerorna kom fram. Felicia stegade fram till nästan alla och bad dom att ta bort bilderna på oss. En kille körde upp kameran i ansiktet på mig så jag slog till den så den flög i marken. Hoppas den gick sönder! 

Vi får dock lite dåligt samvete, för vissa är ganska trevliga och frågar om dom får ta kort. En man kom fram och frågade om vi kunde ta kort med hans döttrar. Men då var vi redan så irriterade och stressade så av ren reflex röt vi "No pictures". Nu i efterhand skulle vi ju sagt ja... Dom är ju trots allt bara fascinerade? 

Nog om det! Vi tröttnade på att vandra omkring och alltid behöva vara på våran vakt. Så vi anlitade en privatchaufför som tog oss runt alla sevärda ställen i Mumbai! Haha, sjukt värt! Det var otroligt att se! Vilken vacker, mångsidig stad! Haha, vi blev dock nekade att gå in i det heliga templet för att vi var "opassande"... Det var ganska förnedrande. Menmen! Jag är inte så imponerad av tempel asså... 

Nu har vi precis varit på världskända Café Leopold och druckit bärs och käkat till Bob Marleys goa stämma. Det var den godaste indiska maten som min mun har smakat på under dessa fyra veckorna! OMG!! 

Vi testade även på indisk Pan påvägen! Det är typ indiska kryddor inlindade i bananblad som man tuggar på ett tag och sedan spottar ut. Det gör nästan alla indier, haha. Det var asgött! Det smakar typ... Kokos, godis och indiskt!

Nu är vi tillbaka på hotellet och ska ta oss en skön siesta innan vi ger oss ut i härjet framåt kvällen igen... 

Vi har noll meter till stranden, 3 meter till ett stort utbud av restauranger som ligger längs med stranden och typ 20 meter till strandbrynet. Det här är den bästa (inte nödvändigtvis finaste) stranden jag nånsin varit på! Den slår Thailand, Grekland, Spanien, Australien, Cypern, Egypten, ja ALLT! Palmerna här är helt otroliga...

Om jag måste klaga på något så är det på att det kan vara svårt att sova på natten ibland för att man hör vågorna så högt.. Haha. 

Och det är faktiskt lite för varmt.. Runt 35 grader i skuggan, långt över 40 i solen och på nätterna är det "bara" 30 grader... I vattnet är det mellan 28 och 30 grader! Vilket gör detta det till det varmaste havet jag nånsin har badat i!!!! Vi går runt och är blöta av svett konstant. Jag vet inte huuur många timmar om dagen vi spenderar med att plaska runt bland vågorna i havet. Det är verkligen enda stället som man inte dör av hettan. 

Idag hyrde vi kajak och paddlade ut till en ö som heter Monkey Island! Det var väldans trevligt. Haha, när vi skulle paddla in till stranden så kom det en våg och välte omkull oss! Det måste sett sjukt kul ut.  

Igår i solnedgången gav vi oss ut på arabiska havet på delfinsafari! Behöver jag ens säga att det var gudomligt? Där åkte vi runt i en liten indisk båt med två gubbar och spanade på delfiner. Det var härligt att få se dessa djuren så naturliga!

Nu är vi utvilade (uttråkade) efter fyra dagar på plajjan, så imorgon flyger vi till BOMBAY! En av världens största städer med en befolkning på över 20 miljoner. Vi ska spendera två dagar i denna stad innan vi flyger tillbaka till Goa. 

I Bombay (Mumbai) så ska vi besöka Gate of India, Café Leopold, slummen och lite andra coola saker.. Det ska bli kul att se alla ställen som dom spelade in "Slumdog millionare" som är så jäkla bra på! Sju flygresor på 10 dagar! Hahah, hej och håååå! 

Efter snart fyra veckor i Indien längtar jag inte hem det minsta... Jag längtar dock efter min goa pojkvän! Det ska bli så fantastiskt skönt att komma hem till honom om en vecka! Men annars hade jag kunnat stanna här ett par månader till :)

Nu ska dessa två svettaporna ner till stranden och käka tapas och ta ett glas rött! God natt världen!

Det har varit tre fantastiska veckor! Skratt, gråt, äventyr och skräckblandad förtjusning! 

Barnen i Banjara Basti, kamelsafarin, Pushkar, marknaden, Agra och Taj Mahal är bara några få av alla fina minnen som jag alltid kommer bära med mig i mitt hjärta... Speciellt barnen. Jag vet att man inte får ha sina "favoriter", men jag kan typ inte hjälpa det. Jag kommer sakna min lilla docka Bipasha extra mycket.. Hon är den vackraste flickan jag någonsin har sett! Haha, hon är så goooo! Alltid suger hon på två fingrar. Lillskruttan... Det är svårt att tro att hennes mamma och pappa lämnade henne och hennes syster i soporna och väntade på att dom skulle DÖ.. Dom tog inte hand om dom och vägrade mata dom. Hur kan man vara så hjärtlös? Joo, för att dom föddes som tjejer. Usch vad hemskt. Döttrar vill man inte ha förstår ni. Det är ganska vanligt här att man låter sina bebisar dö om dom föds som tjejer. Tack vare denna organisationen lever många av dessa flickorna idag. För att volontärer har hittat dom och slagit larm innan det har varit för sent. 

Det är bra att man inte längre får kolla könet på barnet innan det föds här i Indien, för det var läskigt många som gjorde abort när dom fick veta att den lilla bebisen i magen var en flicka... Det är så sjukt att jag får gåshud...

Men nu blickar vi framåt för imorgonbitti tar vi bussen till Jaipur för att sedan ta flyget till GOAAA!! Jäklar vad gött det ska bli. Kritvita stränder, turkost vatten, drinkar och bara slappa. 

Så nu lämnar vi norra Indien och ser vad södra delen av detta fantastiska land har att erbjuda! Tjohoooo! 

Volontärsarbetet i Banjara Basti är det bästa beslutet jag någonsin tagit! Dessa barnen! 

Man kan ha en riktigt dålig dag. Men såfort man kommer åkande med tuktuken och svänger in på området i Banjara och man hör barnens skrik och ser deras fina, sprudlande ansikten så vänder allt. Då existerar inget annat. Då är det bara skratt och bus och kärlek. 100 pussar och en miljon kramar. Man stänger liksom av allt annat utanför. Man blir lycklig och varm. 

Idag åkte vi tillbaka till Banjara på eftermiddagen. Vi gav alla barnen en dusch och tvättade deras hår med schampoo. Sedan klippte vi deras naglar och borstade deras hår. Alla blev så fina! Dom fick välja varsin toffs/hårklämma. Och dom blev SÅÅÅ glada! Dom kände sig så fina. Det var extremt kul. 

Det känns riktigt tråkigt att det endast är tre dagar kvar... Varje dag där är så givande! Det är synd att vi bara är där 2,5 timmar om dagen.. Det kommer bli riktigt tufft att länna detta stället...

Förrästen är Felicia sjuk! När vi kom hem från Banjara i förmiddags så gick hon rakt till sängen. Kunde inte äta lunch eller dricka eller nånting! Hon somnade direkt och kunde inte följa med till Banjara på eftermiddagen... När vi andra kom tillbaka hittade jag henne på rummet i riktigt dåligt skick! Då hade hon nästan 40 graders feber.. Men hon mår bättre och bättre. Får hoppas att detta är kortvarigt! (och att det inte smittar) Haha. 

Hallå där ute!

Nu är vi tillbaka på campet i Sikar! Det var en lång och jobbig resa från Pushkar idag.. Vi åkte på olika lokalbussar hela vägen till Sikar! Det tog sju timmar.. Svårt att förklara skillnaden på bussarna för er som inte har varit här.. Men det var SÅ trångt!! Det hängde massa indier ut genom bussens fönster och dörrar! Och på taket! Och inne i bussen var det så trångt och svettigt att jag trodde jag skulle svimma. Vi hade ju som vanligt druckit minimalt med vätska med tanke på att toabesök inte är möjligt under resan. Vi fick stå upp och trängas... Och när man åker lokalbussar med bara indier ute på landet så är det väldigt ofta man stöter på folk som aldrig har sett vita människor innan. Dom blir väldigt påträngande! Så till råga på allt det här så hamnade man ju såklart bredvid en tallande snuskgubbe och bakom mig stod det "armymen" som tryckte skrevet mot mig. Fy fan! Och ingenstans att ta vägen! Nää, det var verkligen skiiiit. Denna bussresan hade Madan aldrig gjort med volontärer innan, så detta var första och sista gången. Jaja, vi var ju tvungna att testa! 

I övrigt så var Pushkar en helt fantastisk stad!! Herregud så bra vi har haft det! Sjukt bra marknader och shopping. Jag har köpt så mycket saker så det är helt galet. Extremt nöjd är jag ;) 

Haha, jag och Felicia käkade lunch på ett jättefint ställe med utsikt över hela staden. Vi var nyfikna, så vi frågade om dom hade öl där, men servitören "hyschade" oss och sa att vi kunde få öl om vi var tysta med det och satte oss i hörnet av restaurangen! Sagt och gjort! In kom ölen i två stora tekannor! Haha! Kvinnor får inte dricka alkohol så vi fick smyga med det... Men det var en riktigt rolig upplevelse :) 

Och kamelsafarin var ju gudomlig! Såååå njutbart! Och det bästa av allt var att jag fick rida alldeles själv! Hahah! Jätteskojj! Alla andra tjejerna hade varsin guide som satt bakom dom och red kamelen och styrde liksom. Eller någon som "ledde" kamelen. Men jag fick fixa det själv. Jag trodde han skämtade med mig när han gav mig "tyglarna" och frågade om jag kunde rida... Men det gjorde han minsann inte! Haha, jag skrattar när jag tänker tillbaka på det, men fan vad rädd jag var i början. Så SJUKT stora djur. Och mitt ute i ingenstans fick min kamel för sig att lägga sig ner!! Jag trodde jag skulle dö. Jag såg livet rusa framför ögonen. Åå vad skojj det var! 

Nu taggar vi för en sista vecka med barnen i Banjara Basti innan vi flyger till Goa på lördag! Jag är både glad och ledsen... TJING!

Igår fyllde min andra halva, min kärlek och världens finaste pojkvän hela 25 år! Så igår ägnade jag extra många tankar på honom och livet där hemma :) Jag fick låna Julias, en av tjejerna på campet, indiska telefon och ringa honom. Från min svenska telefon kostar det 34 kr i minuten att ringa hem! Men från den indiska kostar det endast EN krona i minuten.. Det var SÅ härligt att höra hans röst! 

Igår efter vi hade varit på Banjara Basti, varit hemma och ätit lunch, så åkte vi tillbaka till Banjara för att dela ut kläder som folk hade skänkt till organisationen! Det var så himla kul! Alla var så ivriga och så duktiga! Vi delade bara ut kläder till dom allra fattigaste barnen och dom fick endast välja ett plagg! Tröjja eller byxor. 

Dagarna bara flyger förbi här! Jag kan inte förstå att det har gått två veckor sedan jag lämnade Sverige! Nu är det bara en vecka kvar tills vi flyger till Goa!  Jisses... 

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva.. Det händer så mycket hela tiden varje dag så jag vet inte riktigt vart jag ska börja! 

MEN! Imorgon klockan 04.40 ringer klockan för då är det dax att gå upp och åka till Pushkar! Vi kommer fram någon gång mitt på dagen, och då blir det shopping, middag på någon fräck restaurang vid en ökensjö och chilla på hotellet som gäller.. Och på söndag smäller det! Då ska vi ut på kamelsafari rakt ut i öknen! :D Tjohooo vad jag längtar! En klar höjdpunkt med indienresan för min del! Jag har bara ridit kamel en gång innan, och det var i Egypten. Så detta ska bli sjukt kul! På måndagen rider vi tillbaka från öknen till Pushkar för att påbörja våran resa hem till campet i Sikar :) 

Nää, nu ska vi äta middag, packa och sedan soooova! 

Det var en extrem chock att komma hit. Sååå mycket att ta in! Så mycket nytt! Jag älskar det! Men jag kan tänka mig att många andra skulle ha för svårt för det! 

En sån där typisk tråkig Svenne som inte har besökt något annat än typ Gran Canaria skulle nog tuppa av om dom kom hit! ;) 

Allt är sååå häftigt här! Så mycket folk, färger, lukter, sand, djur! Det är mycket av ALLT! (förutom trafikregler) 

Förutom allt folk som är överallt så var det lukten som slog mig först när jag klev ut flygplatsen i New Delhi. En lukt av kryddor, avlopp, rökelse, människor, värme, djur, avgaser. Hahah. En salig blandning som inte kan beskrivas med ord! 

Och maten är ju helt sjukt god!! Kvinnorna på campet som lagar maten åt oss är fantastiskt duktiga. Mycket vegetariskt såklart! Eller rättare sagt, ENDAST vegetariskt! Men sinnessjukt gott.

Så mycket man får uppleva varje dag här i Indien... 

Längs med den trafikerade vägen leker några barn i sanden med bara ett par trasiga kallingar på sig. Dom är smutsiga och smala och har hittat något typ av skräp som dom fantasifullt leker med och låtsas är leksaker. Dom skrattar och har kul och är helt ovetande om hur mycket bättre folk runt om i världen har det! 

En ensam, vacker, stark kvinna kommer gående med enorma mängder virke som hon elegant balanserar och bär på sitt huvud. Hettan är olidlig och vägen är lång. Men hon klagar inte! 

En liten tjej på 10 år kommer gående med en nyfödd bebis. Hon har den tätt i sin famn och har den där dag ut och dag in. Hon tar hand om sitt syskon! 

En liten pojke kommer gående på den så kallade vägen med 10 gätter och en lång pinne. Han har inga skor och trasiga, såriga fötter. Hans dagliga uppgift är att ta gätterna den långa vägen ut på bete för att sedan ta tillbaka dom varje kväll. 

Indien är så mycket mer än alla våldtäkter och hemskheter som visas på tv! (visst är det sjukt tråkigt att det anmäls en våldtäkt i Indien var 20:e minut. OCH det är bara i storstäderna!!!) MINDRE än 1% av de våldtäkter som anmäls leder till någon typ av dom... Jag vill inte ens veta mörkertalet.. Hemskt är bara förnamnet... 

MEN det är ett fantastiskt land. Det innehåller allt! Så fina, starka, godhjärtade människor! 

Och här finns allt från torr öken till vacker grönska, stränder och höga berg! 

Det är SÅ vackert! 

Jag saknar tystnaden... Men utöver det är jag KÄR! <3 

På söndagen gick vi uppe väldigt tidigt. Innan klockan sex, för att sticka iväg fort som fasen till palatset Taj Mahal! Vi skulle vara där så tidigt som möjligt för att slippa långa köer och mycket folk. Vi fick en personlig guide som tog med oss runt det fantastiska palatset och berättade dess historia. Och jaa, vad ska man säga?! Jag vet inte hur jag med ord ska kunna förklara Taj Mahal. Det var helt enkelt otroligt!!! Inga bilder i världen kan göra detta underverk rättvisa. Man måste se det med egna ögon. Dessutom är det strängt förbjudet att ta bilder inne i själva Taj Mahal där gravarna är... Asså, alla dessa detaljer och symmetrin! Och tänk att allt detta gjordes för HAND på 1630-talet! Marmorstenar fraktades liksom över hela världen! Det krävdes 22 000 man och lika många djur för att bygga Taj Mahal. Det tog 22 ÅR att bygga det och när det äntligen var klart så fick den stackars kejsaren som lät bygga Taj Mahal i hans frus ära bara njuta av det i sex år innan hans son kastade honom i fängelse och tog över.. Tragiskt! Tänk vad mycket man måste älska någon för att bygga ett sådant palats... 

Senare på dagen efter en ordentlig frukost så begav vi oss till Agra-fortet där vi även fick en personlig guide som tog oss runt fortet och berättade massa intressant historia! Och ja, det var minst sagt pampigt! Det är en sjuk känsla att gå runt där kejsaren bodde för så längesedan.. Stå och titta ner i hans "badkar" där han badade med 32 utvalda kvinnor från hans harem som bestod utav 350 kvinnor (utöver hans tre fruar) Haha. Pinsamt att säga, men jag är nästan mer imponerad av fortet än av Taj Mahal! Men bara nästan... 

Det har varit en fantastisk helg! Över 20 timmar på indisk buss, fantastisk mat, shopping och prutande, lunch på takrestaurang med utsikt över Agra och Taj Mahal, listan av fantastiska upplevelser är LÅNG! 

Det enda som har varit negativt är alla jävla smygfotografer!!! Det var helt galet. Vart vi än gick så tog folk kort. På gatorna, inne i Taj Mahal, inne i Agra-fortet, överallt! Tur att Ram Singh var med. Han fick ju jaga bort alla indier hela tiden. Det är så extremt tråkigt för det STÖRDE så himla mycket! Vi kunde inte slappna av och njuta av det vi fick uppleva. Vi kunde inte koncentrera oss på vad guiden berättade, och även han tappade tråden om vad han pratade om när det blev så många avbrott. Fy fan, lite hyffs hade inte varit fel?! Jag blir så arg!

Nog med klagandet. Nu är jag lagom trött och mör i kroppen! Imorgon ska vi äntligen tillbaka till barnen i Banjara Basti! :D Tjohoo! 

Sedan är det disciplin och morgonbön såklart!

Sen har vi 30 minuter engelska, 30 minuter hindi och 30 minuter matte. Vi avslutar alltid dagen med en halvtimme lek så att barnen fortfarande tycker det är kul att gå till skolan ;) 

Såhär ser det alltså ut måndag till torsdag! MEN på fredagar är det Funny Friday! Så idag har vi bara pysslat :) Mysigt! 

Förrästen är det svinkallt på nätterna och stekhett på dagarna. En riktigt jobbig kontrast.. Jag känner att en regäl förkylning håller på att bryta ut... Jag hostar och snörvlar! Det blir ju inte bättre av att det är förkylningssäsong så varenda unge är ju vrålsjuk! 

Imorgonbitti efter frukosten kl 06.30 ska vi ut på äventyr! Jag, Felicia, Sofi och Elin ska nämligen ta bussen 11 timmar från Sikar till Agra för att besöka Taj Mahal! Det ska bli sååååå kul!!!! Självklart följer Ram Singh, våran guide med oss. Madan gav oss rådet att dricka extremt lite vätska till frukost och så lite som möjligt under resan då toalettbesök här i Indien är ganska komplicerat.. 11 timmar!!! Huuuuamig! 

Ett av världens sju underverk ska vi nu få bevittna! Vi ska vara i Agra två nätter. Lördag till måndag! Så tyvärr missar vi en dag med barnen i Banjara Basti :-( Men det får ju vara värt det för att få uppleva detta! Vi är ju faktiskt här för att "turista" också!

Nästa helg ska vi till Pushkar för att rida kamel ut i öknen och sova i ökentält! Det ser jag fram emot mycket! Men nu fokuserar vi på Agra och Taj Mahal! ;) Hej och håååå! 

Idag var vi på banjara basti för första gången! Det är liksom själva området där alla fattiga "bor". Det tog en halvtimme att åka dit med tuktuk.. Det var såååå fantastiskt att komma dit! Men HEMSKT! Asså, det går inte ens att förklara hur hemskt det är.. Hur fattiga alla är osv.. När vi kom med tuktuken så  SKREK barnen och sprang efter oss och vinkade och gav slängpussar! Jag har aldrig nånsin upplevt så mycket kärlek... Jag och Felicia grät! Dom tog på mig, drog i mig, klappade på mig, kramade mig, ja herregud vad mycket kärlek! Dom har så stora hjärtan så jag blir alldeles tårögd.. Dom är så fina! Och dom är INTE blyga! Det finns inga gränser!

Vi blev rundvisade och fick se hur allt fungerade i skolan och sånt. Så nu har jag funderat hela dagen och bestämt mig för att jag vill jobba i second school. Det är liksom två olika skolor och båda skolorna har tre olika klasser beroende på ålder och vad dom kan. First school är dom med allra lägst kast. Dom kan inte gå i samma skola för dom trivs inte ihop. Svårt att förklara det där med kaster! 

Imorgon ska jag och Felicia få lektion i hindu så vi lär oss lite av språket så vi kan kommunicera lite bättre med barnen. Vi ska även få lektion av Madan Singh angående kastsystemet och hur det fungerar. Det finns över 1600 olika kaster i Indien?! Sjukt. 

Idag har jag tagit min allra första "bucketshower"! Det var spännande! Haha. Har även hunnit med att åka in till Sikar, köpt tyg, besökt en skräddare och på onsdag är våra indiska kläder klara! ;) 

Det är SÅÅÅ mycket folk i Sikar! Hjälp! När vi satt där i tuktuken mitt i Sikar så blev det trafikstockning. Folk samlades och kom så nära! Vi kom inte därifrån, vi satt fast, så vi fick hoppa ut ur våran tuktuk och smita iväg till fots. Tack gode Gud för våran goa guide Ram Singh som aldrig lämnar våran sida! 

Nu har vi avnjutit en go timme av yoga uppe på taket i solnedgången.. Riktigt gott, men jag kände mig som ett jävla kylskåp! Haha. Men jag ska gå på nästa yoga-pass och kämpa på...

Imorgon ska vi åka och köpa indiska kläder så vi passar in och möter den annorlunda kulturen bättre :) 

Imorse kl 06.00 rullade bilen från New Delhi mot Sikar! 

Sikar är den närmsta staden från där vi bor. Alltså inte Jaipur som jag trodde! 

Det var en ganska jobbig bilfärd... Sju timmar i en bil med hårda säten och extremt dåliga vägar! Flög ju runt som små pingisbollar där bak, haha. Bilbälten finns såklart inte. Pjuuh, jag kommer aldrig vänja mig vid denna trafiken! Stooor eloge till våran chaufför! Sicken toppenkille! 

Vi åkte igenom massa små samhällen påvägen hit. Ram Singh, våran guide, tar så himla bra hand om oss! Ser till att vi mår bra, att vi har allt vi behöver hela tiden osv. 

Man märkte att ju längre bort vi kom från New Delhi, ju mer ovana var folk vid att se "sånna som oss"! När vi skulle röka och ta en bensträckare så fick vi inte gå ut ur bilen och göra det i samhällena, utan vi fick ta våra pauser ute på landsbygden. Annars skulle alla indier vara så nyfikna och närgångna förklarande Ram Singh. Några tog kort och många bilar stannade. Skumt... 

Haha, och dessa kossorna asså! Dom är överallt! Och ALLT stannar upp när dom kommer gående. Dom står mitt i gatorna och går precis vart dom vill. Dom har det jävligt bra här i Indien. Ingen risk att bli oxfilé eller roadkill minsann! 

Nu är vi framme på campet där vi ska bo. Vi har fått rundvisning och blivit presenterade. Och det är så jävla nice!!! Ärligt talat, vi kan fan inte ha det bättre. Som Felicia uttryckte det; balsam för själen!

Och hur är det möjligt att dom har wi-fi?! Galet. 

Här sitter en av de fantastiska kvinnorna som tar hand om oss och mjölkar. 

Här ligger jag och Felicia på ett litet hotellrum nånstans i New Delhi! Mitt huvud är som potatismos. Konstant tutande, trafik och folk överallt, lukter som jag aldrig känt innan, hets och ännu mer hets! Jag kan ju säga att jag är glad att vi kom hit så tidigt på morgonen innan allt drog igång... Tuta är fan det absolut bästa dom vet! Haha. Och om man tyckte att folk stirrade på en när man var i Egypten och Turkiet osv, HAH, då får man sig en käftsmäll när man kommer hit! 

Nu är klockan strax tre, så vi tänkte gå ut på gatan och haffa en tuktuk och bege oss mot Ambience mall! Kostar hela 70 rupier, dvs typ åtta spänn. Vi måste ha kaffe och kolla läget!

Ikväll kl 18.30 har vi ett litet möte inbokat över en middag. Då ska vi få mer information om morgondagen och när/var/hur vi ska bli upphämtade osv. För imorgon drar vi till Banjara Basti! Såååå spännande :) 

Hejhej hallååå!

Japp, tjejen som hatar bloggar har skaffat sig en egen!

Här tänkte jag försöka skriva lite då och då för att berätta vad jag gör och vart jag befinner mig, saker jag upplever och utflykter jag gör.

 

Snart är det dags för mig och Felicia att bege oss mot Landvetter flygplats.

Kl 17.05 lyfter planet till Helsingfors och sedan vidare mot New Delhi i Indien !

Tre veckor ska vi spendera en bit utanför Jaipur för att sedan flyga till Goa där vi ska gotta oss i två veckor innan vi åker hem till kalla Sverige den 11:e december.

 

Jaa, detta inlägget var ju inte så givande, men skrev ett par rader mest för att testa på det lite..

Nästa inlägg kommer väl upp när tillfälle ges och när jag har kommit in lite mer i min nya vardag!

Det här så bli så jävla häftigt! Pepp pepp pepp!

 

Nu ska jag äta lunch med min underbara pojkvän och njuta av hans sällskap innan vi säger farväl för fem veckor framöver...