Helgen i Pushkar!
Hallå där ute!
Nu är vi tillbaka på campet i Sikar! Det var en lång och jobbig resa från Pushkar idag.. Vi åkte på olika lokalbussar hela vägen till Sikar! Det tog sju timmar.. Svårt att förklara skillnaden på bussarna för er som inte har varit här.. Men det var SÅ trångt!! Det hängde massa indier ut genom bussens fönster och dörrar! Och på taket! Och inne i bussen var det så trångt och svettigt att jag trodde jag skulle svimma. Vi hade ju som vanligt druckit minimalt med vätska med tanke på att toabesök inte är möjligt under resan. Vi fick stå upp och trängas... Och när man åker lokalbussar med bara indier ute på landet så är det väldigt ofta man stöter på folk som aldrig har sett vita människor innan. Dom blir väldigt påträngande! Så till råga på allt det här så hamnade man ju såklart bredvid en tallande snuskgubbe och bakom mig stod det "armymen" som tryckte skrevet mot mig. Fy fan! Och ingenstans att ta vägen! Nää, det var verkligen skiiiit. Denna bussresan hade Madan aldrig gjort med volontärer innan, så detta var första och sista gången. Jaja, vi var ju tvungna att testa!
I övrigt så var Pushkar en helt fantastisk stad!! Herregud så bra vi har haft det! Sjukt bra marknader och shopping. Jag har köpt så mycket saker så det är helt galet. Extremt nöjd är jag ;)
Haha, jag och Felicia käkade lunch på ett jättefint ställe med utsikt över hela staden. Vi var nyfikna, så vi frågade om dom hade öl där, men servitören "hyschade" oss och sa att vi kunde få öl om vi var tysta med det och satte oss i hörnet av restaurangen! Sagt och gjort! In kom ölen i två stora tekannor! Haha! Kvinnor får inte dricka alkohol så vi fick smyga med det... Men det var en riktigt rolig upplevelse :)
Och kamelsafarin var ju gudomlig! Såååå njutbart! Och det bästa av allt var att jag fick rida alldeles själv! Hahah! Jätteskojj! Alla andra tjejerna hade varsin guide som satt bakom dom och red kamelen och styrde liksom. Eller någon som "ledde" kamelen. Men jag fick fixa det själv. Jag trodde han skämtade med mig när han gav mig "tyglarna" och frågade om jag kunde rida... Men det gjorde han minsann inte! Haha, jag skrattar när jag tänker tillbaka på det, men fan vad rädd jag var i början. Så SJUKT stora djur. Och mitt ute i ingenstans fick min kamel för sig att lägga sig ner!! Jag trodde jag skulle dö. Jag såg livet rusa framför ögonen. Åå vad skojj det var!
Nu taggar vi för en sista vecka med barnen i Banjara Basti innan vi flyger till Goa på lördag! Jag är både glad och ledsen... TJING!
